Motstånd kan kategoriseras i två huvudtyper beroende på om resistansvärdet kan ändras eller inte: fasta motstånd och variabla motstånd.
Fasta motstånd: Resistansvärdet för dessa motstånd bestäms vid tillverkningstillfället och ändras inte under normala användningsförhållanden. De är den vanligaste typen av motstånd och används i en mängd olika kretsar för att ge ett konstant resistansvärde. Fasta motstånd har vanligtvis två ändar, som i ett kretsschema kan representeras som en vertikal linje, där avståndet mellan de två ändarna anger deras resistansvärde.
Till skillnad från fasta motstånd kan resistansvärdet för variabla motstånd ändras genom extern justering. Detta gör dem idealiska för applikationer där exakt kontroll av motståndsvärdet krävs. Variabla motstånd har vanligtvis tre terminaler och en glidkontakt som kan flyttas över motståndskroppen för att ändra motståndsvärdet. Vanliga typer av variabla motstånd inkluderar glidtrådsvaristorer och potentiometrar.
Förutom fasta och variabla motstånd finns det en speciell typ av motstånd som kallas "känsligt motstånd", som kan ändra sitt motståndsvärde som svar på förändringar i miljöförhållanden (t.ex. temperatur, tryck, fuktighet, etc.).
På den strukturella nivån bestäms resistansvärdet för ett fast motstånd under tillverkningsprocessen och ändras inte under dess livstid. Däremot kan resistansvärdet för ett variabelt motstånd justeras mekaniskt eller elektroniskt. Deras inre delar innehåller vanligtvis en eller flera kontakter som glider eller roterar på motståndskroppen för att ändra motståndsvärdet.
Fasta motstånd är lämpliga för applikationer som kräver precision i kretsparametrar eftersom de kan ge ett stabilt resistansvärde. Fasta motstånd har lång livslängd tack vare sin höga precision och stabilitet. Däremot används variabla motstånd främst där dynamisk justering av resistansvärdet krävs. Till exempel för att justera volymen eller ändra signalnivån i ljudutrustning, eller för att uppnå exakt spännings- eller strömkontroll i automatiska styrsystem.
Fasta motstånd och variabla motstånd skiljer sig också åt i design och tillverkningsprocesser. Fasta motstånd använder vanligtvis tunnfilms- eller tjockfilmsteknik, där ledande material avsätts på ett substrat för att bilda ett motstånd. Variabla motstånd, å andra sidan, kan kräva mer komplex mekanik för att säkerställa att kontakterna kan röra sig smidigt. Valet mellan fasta och variabla motstånd innebär också en avvägning mellan kostnad och prestanda. Fasta motstånd är vanligtvis billigare eftersom de är relativt enkla att tillverka.
